.

Jag jobbar på att kommentera Emmelies inlägg här nedan men det är som att inga ord vill skrivas. Jag vet inte hur det ska formeleras eller komma fram. Fast jag saknar dig också, förstå det.
Men just nu behöver vi inga utlandsresor eller weekends, vi behöver öppna våra käftar och prata med varandra. Visst vore strålande sol och vit strand härligt men en rejäl pratstund klingar bättre i mina öron. För när gjorde vi det senast? Pratade på rikigt?. Jag vill åtminstone tro att vi har varit för nära vänner för att bara kunna växa ifrån varandra.


Eventen är i fullgång och imorgon är dagen med stort D. Cathi åker hem och jag får stå på egna ben. Det tidigare dagarna har känts förvånandsvärt bra men nu förändras allt, nu är jag själv. Jag är omringad av post it lappar och överstrykningspennor. Jag ber för att minnet inte ska svika och för att allt ska gå ihop.

Igår var vi uppe på Hatten och drack vin/tequila. Låt mig tala om för er att stress + förlite sömn + alkohol= ingen bra kombination.
Jösses.

Nu väntar syster, Linda och goshenke. Det är middagsdags uppe på hatten.
Tack för pratstunden.
Vi hörs.
Denice