.

Världens chans. Right?
Det är vad alla säger. Audi handplockar sin personal. Det är vad jag har hört. Men egentligen har jag ingen aning. Och trots allt så hänger allt på kontakter. Jan Edvardsson. Ibland undrar jag varför han gör så mycket för oss. Han ringde senast igår och frågade hur det kändes. Men vi är ju släckt så det är väl hans plikt. Han brukade skoja med mig i norrland. '' Så fort du inte mår bra så vill jag veta det. Annars blir jag mördad av släckten.''
Men han ska veta att jag är oerhört tackasam. Ibland ger jag nog inte det intrycket och jag är ledsen för det. Det är nog för att jag är osäker. För att jag byter åsikter vad femte minut samtidigt som jag vet precis allt. Men tacksam, det är jag verkligen.

Men världen chans att vara värdinna för Audi.. Hmm. Egentligen säger jag inte emot. Det vore bara dumt att göra det. Rent ut av korkat. Ändå kan jag inte låta bli. Det är världens chans inom den branchen. Ja. Bilbranchen. Och servicinriktade arbeten. Såklart. Och visst, det kanske utvecklas till något annat. Eller så skapar jag ett oupptäckt intresse, ja, vem vet egentligen. Men mina andra drömmar då? Mina visioner. Mina framtidsplaner.
Det skrämmer mig lite. Tänkt om det utväcklas till ett helt okej jobb. Ett jobb som jag trivs med. Bra betalt. Men det är allt. Jag är rädd för att nöja mig. Då var vi här igen - tänker ni. Förlåt. Egentligen känner jag mig själv bättre än så.
Och för er skull ska jag sluta här.

Denice





Denice