.

Hej!

Nu ska jag visa er en sida av mig själv som ni aldrig tidigare sett i bloggen iallfall.

Jag är inte alls på ett toppen humör, men jag är inte heller arg eller ledsen. Jag känner att jag kommit in i någon dålig fas i livet, jag är ständigt trött, orkar typ aldrig göra något och skolan som just nu borde vara min första och största prioritet är det som ligger allra allra sist på min lista.

Jag har egentligen aldrig varit varken någon pluggis eller morgonpigg människa, jag har under hela min skoltid, varit mycket lat av mig. Jag har inte orkat ta mig upp på morgonen och har jag gjort det har jag inte orkar prestera mitt bästa i skolan. Men jag har alltid klarat mig med medelbetyg och jag har nöjt mig med det konstigt nog. Men så dåligt och så omotiverad som jag är just nu till skolan har jag aldrig någonsing varit, och som sagt jag är så trött hela tiden. Jag förstår verkligen inte vad som är felet, jag var sjuk för några veckor sen och det var egentligen den ända riktiga "giltiga" frånvaro jag har från skolan vilket var på 13 dagar av hela hösten. Men då vill jag informera er om att jag varit borta det gånger ja jag vet inte hur mycke, jag har mycket högfrånvaro iallfall.
Men jag försöker att ändå vara ansvarfull och vara ärlig, jag mailar alltid mina lärare och frågar om det finns någonting jag kan göra osv, för jag känner inte att jag bara kan strunta i att höra av mig och bara ligga hemma. För någonstans där inne vet jag att jag gör fel, jag vet att jag borde ta mig upp på morgonen visa mina lärare och framförallt mig själv att jag kan, jag har inte ens 1 år kvar i skolan men inte ens det peppar mig.

När jag idag kom till skolan säger 2 tjejer i min klass att dom precis haft ett möte med rektorn angående indraget csn pga hög frånvaro. jag behövde inte fråga någon för att veta att jag också ska ha ett sånt möte, så jag gick och knackade på min rektors dörr och vi hade ett möte. som sagt jag har 2 veckor och 2 dagar på mig att gå på varenda lektion jag får inte ha någon frånvaro alls, herregud jag menar 2 veckoro och 2 dagar, hur svårt kan det vara att gå dit och visa upp sig? för er ja, men för mig är det inte riktigt så. inte ens detta möte har fått mig att inse att jag måste skärpa till mig, och på mitt möte frågade hon själklart vad denna frånvaro beror på och jag tänker inte stå och ljuga någon rakt upp i ansiktet, men de dumma är att jag själv inte har någon som helst aning, så mitt svar fick bli skoltrött och otrolig lathet. Min motivation till att göra min pappa och farmor stolta den 4 juni finns helt enkelt inte och det är tammefan sorligt, riktigt riktigt sorgligt och jag skäms och är förbannad på mig själv. Min bror har sagt så länge jag kan minnas, men när man börjar jobba kan man inte bete sig sådär och jag gör inte heller det när jag jobbar. Jag är mycket seriös och trivs jätte bra med att gå upp en morgon kl 7 för att åka och jobba, för då känner jag att jag faktiskt gör någonting som jag är riktigt bra på, barn!

Jag är egentligen inte korkad eller trög när det handlar om skolan heller, om jag verkligen ska klara ett prov och jag har 1 timme på mig att plugga in detta prov så klarar jag detta prov med absolut minst ett G. Men det är som sagt lathet jag har inte orkat göra bra ifrån mig.

Det här berättar jag inte för att någon ska tycka synd om mig för jag tycker verkligen inte synd om mig, det här är val som jag har gjort. Jag är bara förbannad på mig själv för att jag inte anstränger mig mer och för att jag inte får den där motivationen till att faktiskt göra riktigt bra ifrån mig mitt allra sista år i skolan. Och bloggen är ju inte bara till för att skriva vad man gjort under dagen eller liknande, utan jag och denice börja ju den här bloggen för våran skull och det här skrev jag för min egenskull, för att jag behöver få det ur mig och det här är ju egentligen ett ganska känslig ämne att erkäna att man faktiskt är misslyckad eller misslyckas med något, detta är inget jag pratar med mina vänner om och egentligen inte med firat heller.

För att jag inte vill inse fakta och jag vill inte höra någon säga till mig vad jag ska göra eller inte göra.

Jag tror verkligen jag skulle behöva den där spanien resan nu!

Nu ska jag gå och se vad lilla wiggo har för sig, den lilla pojken gör mig på bra humör oavsett vad! Jag älskar verkligen wiggo så himla mycket, och jag älskar verkligen Firat så himla mycket jag blir bara kärare och kärare i honom för varje dag som går och jag har aldrig känt så för någon som jag känner för honom min gossråtta.

Nej nu har jag slut på tankar, ha en trevlig måndag så hörs vi kanske lite senare! Nu sjunger wiggo förresten det låter rätt så kul om jag ska vara ärlig som opera ungefär :)

PUSS EMMELIE