.

Då var det dags att slänga sig in i bloggvärlden igen. Jag har haft ett skrikande behov av att få kladda ner lite tankar på senaste. De flesta tankarna är allt för personliga och inte alls tänkta för allmänheten men en del av dem ska jag faktiskt blotta.
Jag sitter vid datan inne i Silverhattens lobby. Jag befinner mig i Arjeplog. Tredje gången resväskan packas för en längre resa. Undrar ni varför jag utsätter mig själv för det här? Åka iväg i flera månader, längta hem som en tok, pina ut hela säsongen och sedan komma hem. Som en halv människa.
Ibland är det så jag tänker. Att jag lämnar kvar en del av mig själv på det stället där jag befunnit mig. När jag kom hem från Arjeplog förra året fick jag höra att jag hade förändrats. Mognat på något vis. Jag kan inte ro för att jag ibland funderar på att Mognat kanske är ett mildare ord för att ha blivit Tråkig.

Jag fick precis ett brev av mormor. Ibland så träffar det hon säger så himla rätt. Mormor skriver om möjligheten att välja sitt liv. Hur jag kan välja att vara min egen livs-motor eller hur jag kan önska att andra ska driva mig framåt. Göra mig själv lycklig eller överlämna det ansvaret till andra människor helt enkelt. Hon rekomenderar det förstnämnda. Det låter bra tycker jag. 
Jag saknar min mormor, min pappa, min mamma och min resternde familj. Jag saknar mina vänner, min katt och min huvudkudde (som jag glömmt uppe på Galtis) 

Nu ska jag sätta igång med lite förberedelser, eventet närmar sig.

Vi hörs, om ni har tur.


Denice