.

Jag tror att man idealiserar det,. hemmet, vännerna, arbetet, till och med rummet, sängen, skrivbordet och datorn.
Jag tror att man idealiserar staden, parkerna, butikerna och krogarna.
Ta mig härifrån i tre veckor och jag kommer att längta tillbaka. Jag kommer att sukta efter allt. När jag inte har det nära, kommer jag att känna åtrå.
För visst är det underbart hemma. Allt är underbart. Jag älskar min familj, jag har världens härligaste vänner, mitt jobb är hysteriskt roligt. Mitt underbara liv räcker inte till och det gör mig galen.
Jag är kommatecknet mellan raderna.
Jag måste härifrån och jag måste vara kvar.
Irritationen växer varje dag. Känslan att det inte räcker till.
Att sminka sig på morgonen, välja kläder i en evighet, gå till skolan i några timmar, ta en fika med en väninna, lite skitsnack, hem, byta om, lite käk, vidare till jobbet, plocka tallrikar, le, dammsuga och gå hem.
Vad är meningen med allt? När ska det ta slut?
Förvandlas jag till en robot? Kommer allt att fungera mekaniskt?
Jag måste härifrån. Få komma ut och se världen. Jag måste få åka iväg så att jag kan få komma hem någon gång.

Snälla låt mig komma hem.

DENICE