.

Godkväll

Jag kom hem för ett tag sedan. Jag har, för ovanlighetensskull varit nere hos mamma och ätit middag.  Det var himla trevligt och både Emmelie och Jenn var där. Det händer inte speciellt ofta att Jennilee är hos mamma, så det var näst intill ovanligt att se henne faktiskt. Jag träffar ju istortsett bara henne på jobbet nu för tiden..
Hur som helst åt vi gott och pratade gamla barndomsminnen. Haha. Sjukt vilka påhitt vi hade för oss alltså.
Fore real.. var det någon av våra kompisar som inte var nere i ''hålet'' inne i vår klädkammare?  Haha!
Vet inte rikigt vad det var för hål., alltså,, man öppnade en grejj så kunde man klättra ner i typ nått som låg under marken.
Vi inbillade oss iallafall att det var gamla tavlor, svärd och massa skatter där nere men eftesom vi aldrig lyckades hitta någon ficklampa så kunde vi inte riktigt få reda på om våra fantasier stämde eller ej. Därför var våran favortisysselsättning att klättra ner och undersöka '' hålet i klädkammaren''. Tillslut inbillade vi oss att hela huset hade massa hemliga vägar och grejjer så vi gick runt och vände och vred på alla tavlor i hela huset för att hitta några ledtrådar.
Nej, det var inge fel på vår fantasi inte..
I samma veva som detta, underhöll vi oss på annat sätt också.. Vi brukade nämligen låsa in oss i våra föräldrars sovrum och sen rulla ut pennan under dörren, (den vi använt oss av för att låsa).. Sen öppnade vi förstret och klättrade ut. Inte fan klättrade vi ut på balkongen eller taket eller något sådant. Det ända vi gick på var kanten på markisen. Okej, det var inte så fasligt långt ner eller så många decimetet vi gick men ändå. Varför liksom? 
Sen älskade vi att leka anden i glaset. Inte bara för att vi tyckte det var väldigt spännande utan också för att mamma sagt att vi absolut inte fick göra det. När vi spelade anden i glaset inbillade vi oss att dörrar öppnades och att massa andra konstiga grejjer hände.
Eftersom vi var övertygade att det spökade kunde vi lägga olika föremål nere på köksbordet och sedan gå upp på våra rum och vänta där ett tag. När vi varit uppe i ca 30 min gick vi ner för att se om sakerna hade flyttat på sig. Det hade de givetvis inte gjort.. Okej., det spökade inte hos oss men det fanns definitivt övernaturliga krafter hos Emmelie. Åtminstoner var det de vi trodde när vi gick runt med hennes spökkännar-apparat. Vi hade sett att det fungerade på Mysteriet på Greveholm.. Och sanningen är nog att vi, åtminstonet jag, trodde att spökkännar- apparaten verkligen var en spökkännar-apparat. Egentligen var det Emmelies pappas alkoholmätare. Men vad visste vi?..

Hm.. Det var tider det.
Nu ska jag hoppa i säng, för somliga går ju i skolan på dagarna.

Sweet dreams cupcakes!
Denice